Kampen mot rädslan.
Det finns många saker hos sig själv som man inte vill acceptera eller inse. Jag har en sak som jag verkligen inte har velat inse, men nu har jag varit tvungen att acceptera det. Det har gjort att jag har nästat hatat mig själv - för det här är inte jag. Men istället för att hata mig själv för något som jag inte kan rå för, så ska jag jobba tillbaka till det som jag hade förut. Och jag tänker dela med mig av min utveckling och jag kommer se varje litet framsteg som något stort.
Det är först nu allting har kommit över mig och jag har märkt vad som kan ske. - Jag har blivit nästintill rädd för att rida. Med tanke på vad jag har varit med om är inte det så konstigt, men i min värld finns det inte. Jag har alltid ridit, ridningen och hästarna är ju jag. Men nu har det kommit över mig och jag kan inte dölja rädslan för mig själv längre. Som sagt, jag har hatat mig själv för det. Tanken har slagit mig, är det vekligen värt att rida? Men jag ser inget annat alternativ, jag ska rida. Jag ska vara runt hästarna, det är jag och har alltid varit det.
Så nu har jag bett världens bästa om hjälp och jag vet att jag kommer få en otrolig hjälp. Allting sitter i ryggraden, jag behöver bara slappna av och få lite repititioner så kommer jag att vara tillbaka dit jag var förut - en trygg och duktig ryttare. Det är mitt mål och dit ska jag nå.
♡♥♡