Sleep and dream

Man måste ju ge något tecken på att man lever, så det är väl bara att skriva ett inlägg. Det har inte hänt så mycket sen senast, har träffat fina vänner, varit i stallet hos min fina, dansat och typ bott hos Lenita.

Än en gång får bilderna berätta mer än någon text, heh. 











Sova på taket med syster ❤️️
 
 

Love runs out

Märker att det inte blir daglig uppdatering här längre, hehe. Det blir helt enkelt när jag känner för det. Det har hänt en hel del sen sist kan man väl säga.
 
Känslomässigt så är det kaos, jag håller ärligt talat på att gå sönder. Varje litet snedsteg och jag bryter ihop. (Nej, jag skriver inte detta för uppmärksamhet eller något liknande. Skriver detta för att jag vill lätta på hjärtat, så.) Kring det så får jag superbra hjälp, men där och då när det känns som att allt rasar är det ju inte lika lätt som nu när man är rätt stabil. 
Har hunnit med att träffa finfina vänner, då mår man som absolut bäst! Jag och Emma mfl var ut och åkte båt för någon dag sedan, kanske hur mysigt som helst?! 
Varit till min älskade häst, som verkar må prima på sitt bete. Gullstumpan. <3 Och igår fick det bli en sväng till akuten. Fick konstiga kramper/hugg i bröstet som höll i sig tre till fyra timmar. Efter närmare fem timmar på akuten fick jag veta att det inte var något fel alls och att det var bara att åka hem. Haha, jaha. Det var den kvällen det, hehe. Sedan blev det en promenad på 5 kilometer från sjukhuset och "hem" mitt i natten. 
 
Kom hem för en stund sedan. Känner mig trött, vilket gör mig hur glad som helst. Har inte sovit en hel natt på fyra dygn nu tror jag. Max 5 timmar på fyra dygn gör att man blir helt knäckt. Så nu ska jag ta och krypa ner under täcket, för att sedan vakna imorgon för att träffa bästa Tchouma. 
 
 
Mys med min fina vän Jennifer ❤️️
"Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". 
Båtturen som var perfekt!
På väg från sjukhuset. Ser ni dimman strax ovanför blommorna? Och den rosa himlen. (Hehe poetisk osv, men de va väääldigt vackert när man stod där.)